Ja gott folk då var mitt & Samus äventyr över för denna gången.
För efter 13 timmars intensivt spelande av Other M så rullade sluttexterna.
Vad har jag då att säga om detta?
Jag kan väl börja med att säga att jag gillade spelet skarpt.
Det var riktigt kul, skön stämning & en bra story & en helt fantastisk grafik för att vara till Wii.
Mellansekvenserna är många, långa & dom är nåt så fantastiskt vackra & förde storyn framåt riktigt bra.
Stundtals så var det tom nästan så att dom lyckades få fram en tår i ögonvrån på mig.
Jag vet att många har varit väldigt skeptiska till att Samus har fått en röst & pratar i spelet, men det tycker jag att dom lyckats med väldigt bra. Gällande röstskådespeleriet så har jag inget att klaga på heller, ingenting som låter tillgjort eller konstigt.
Ska man ha ut nåt av storyn så krävs det i och för sig att man har spelat alla dom föregående spel.
Man bör i alla fall kört genom Super Metroid till Snes innan eftersom detta är en direkt uppföljare till det.
Även Metroid II till Game Boy & Metroid Fusion till Gba är inte fel heller att köra genom gör att få lite grepp om vilka karaktärerna som finns med här är.
Eftersom spelet släpptes igår så tänker jag inte vara så dum & berätta handling & spolia nåt för någon som inte gett sig på det ännu. Men jag kan kan ju nämna ett par ord om hur det var att spela.
Man spelar spelet med Wii-kontrollen i händerna på samma sätt som man höll dom gamla Nes-kontrollerna.
Detta kändes väldigt konstigt till att börja med. Att röra sig runt i en 3D värld med det digitala styrkorset var ju inget man var van vid direkt.
Men det funkade faktiskt ganska så bra med lite övning. Spelet har en inbyggt funktion som sköter ditt sikte på ditt vapen åt dig.
Du behöver bara var vänd åt det hållet som du vill skjuta så fixar spelet resten. Det händer ibland att du skjuter på nåt helt annat än du tänkt dig, men det brukar funka bra i slutändan ändå.
Man kan även byta grepp & rikta kontrollen mot tv`n för att komma in i ett 1:sta personperspektiv.
I detta läge så kan du inte röra dig framåt, utan detta är till för att se sig om i dom olika omgivningarna eller skjuta manuellt på fiender precis som i Prime-spelen.
Det är även detta läge som du använder för att avfyra dina missiler.
Måste påpeka att just detta byte av grepp på kontrollen kunde kännas lite klumpigt i vissa stressade situationer.
Det var en del annat som kändes lite annorlunda för att vara ett Metroid-spel.
Det första jag lade märke till var att man inte längre får varken energi eller missil påfyllningar av fiender man dödar. Det får du fylla på i ganska tätt utplacerade save-rum.
Spelet var oxå ganska så linjärt. Du får för det mesta bara en väg utstakad som du ska ta dig, är det nånstans som du inte behöver gå så är det ofta löst med en låst dörr eller nåt sånt.
Det finns några små undantag för nån hemlig gång till nått gömt föremål eller så.
En sak till som jag inte var så van vid i dessa spel var att det var väldigt lätt att dö.
Det fanns många ställen där det räckte med en liten feltryckning på knappen så var det kört. Jag dog även en hel del gånger på lite krångligare fiender, innan jag hittade rätt taktik för att ta död på dom.
Men det var ingen större fara med detta, skulle man trilla av pinnen så börjar man för det mesta ganska så nära där man var & får göra nya försök.
Som slutord så säger jag såhär.
Ett helt fantastiskt Metroid-spel, det har varit 13 helt fantastiska timmar för min del, även om jag har lite kramp i händerna nu för Wii-kontrollen känns väl inte sådär jätte ergonomisk när man håller som en gammal hederlig nintendokontroll.
Så vad väntar ni på gott folk? Gillar ni Metroid så spring & köp detta nu.
Det var allt jag hade att säga om min & Samus dejt denna helgen.
Jag slutade på totalt 60% hittade pickups, så det lutar väl åt att vi ska ses igen ganska så snart, jag måste ju hitta allt.
För efter 13 timmars intensivt spelande av Other M så rullade sluttexterna.
Vad har jag då att säga om detta?
Jag kan väl börja med att säga att jag gillade spelet skarpt.
Det var riktigt kul, skön stämning & en bra story & en helt fantastisk grafik för att vara till Wii.
Mellansekvenserna är många, långa & dom är nåt så fantastiskt vackra & förde storyn framåt riktigt bra.
Stundtals så var det tom nästan så att dom lyckades få fram en tår i ögonvrån på mig.
Jag vet att många har varit väldigt skeptiska till att Samus har fått en röst & pratar i spelet, men det tycker jag att dom lyckats med väldigt bra. Gällande röstskådespeleriet så har jag inget att klaga på heller, ingenting som låter tillgjort eller konstigt.
Ska man ha ut nåt av storyn så krävs det i och för sig att man har spelat alla dom föregående spel.
Man bör i alla fall kört genom Super Metroid till Snes innan eftersom detta är en direkt uppföljare till det.
Även Metroid II till Game Boy & Metroid Fusion till Gba är inte fel heller att köra genom gör att få lite grepp om vilka karaktärerna som finns med här är.
Eftersom spelet släpptes igår så tänker jag inte vara så dum & berätta handling & spolia nåt för någon som inte gett sig på det ännu. Men jag kan kan ju nämna ett par ord om hur det var att spela.
Man spelar spelet med Wii-kontrollen i händerna på samma sätt som man höll dom gamla Nes-kontrollerna.
Detta kändes väldigt konstigt till att börja med. Att röra sig runt i en 3D värld med det digitala styrkorset var ju inget man var van vid direkt.
Men det funkade faktiskt ganska så bra med lite övning. Spelet har en inbyggt funktion som sköter ditt sikte på ditt vapen åt dig.
Du behöver bara var vänd åt det hållet som du vill skjuta så fixar spelet resten. Det händer ibland att du skjuter på nåt helt annat än du tänkt dig, men det brukar funka bra i slutändan ändå.
Man kan även byta grepp & rikta kontrollen mot tv`n för att komma in i ett 1:sta personperspektiv.
I detta läge så kan du inte röra dig framåt, utan detta är till för att se sig om i dom olika omgivningarna eller skjuta manuellt på fiender precis som i Prime-spelen.
Det är även detta läge som du använder för att avfyra dina missiler.
Måste påpeka att just detta byte av grepp på kontrollen kunde kännas lite klumpigt i vissa stressade situationer.
Det var en del annat som kändes lite annorlunda för att vara ett Metroid-spel.
Det första jag lade märke till var att man inte längre får varken energi eller missil påfyllningar av fiender man dödar. Det får du fylla på i ganska tätt utplacerade save-rum.
Spelet var oxå ganska så linjärt. Du får för det mesta bara en väg utstakad som du ska ta dig, är det nånstans som du inte behöver gå så är det ofta löst med en låst dörr eller nåt sånt.
Det finns några små undantag för nån hemlig gång till nått gömt föremål eller så.
En sak till som jag inte var så van vid i dessa spel var att det var väldigt lätt att dö.
Det fanns många ställen där det räckte med en liten feltryckning på knappen så var det kört. Jag dog även en hel del gånger på lite krångligare fiender, innan jag hittade rätt taktik för att ta död på dom.
Men det var ingen större fara med detta, skulle man trilla av pinnen så börjar man för det mesta ganska så nära där man var & får göra nya försök.
Som slutord så säger jag såhär.
Ett helt fantastiskt Metroid-spel, det har varit 13 helt fantastiska timmar för min del, även om jag har lite kramp i händerna nu för Wii-kontrollen känns väl inte sådär jätte ergonomisk när man håller som en gammal hederlig nintendokontroll.
Så vad väntar ni på gott folk? Gillar ni Metroid så spring & köp detta nu.
Det var allt jag hade att säga om min & Samus dejt denna helgen.
Jag slutade på totalt 60% hittade pickups, så det lutar väl åt att vi ska ses igen ganska så snart, jag måste ju hitta allt.
//RattPack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar