När det varit kallt ute & snöat hela helgen så har jag bara suttit inne med handkontrollen i händerna.
Detta har resulterat i att Epic Mickey nu är avklarat.
Så nu när denna lite mörkare Disney-saga är avslutad så tänkte jag säga lite mer om vad jag tyckte.
Super Mario 64 i en postapocalyptisk Disney-värld sammanfattar detta ganska bra.
Fast istället för att samla stjärnor så består uppdragen av att kanske hitta ett sätt att öppna en speciell dörr eller få igång en maskin som gör något. För att genomföra dessa saker så har man ofta lite valmöjligheter, typ antingen genomföra proceduren som krävs själv eller att leta upp & rädda fångade dvärgar som gör det åt dig när du räddat dom.
Olika saker händer oxå beroende på om du väljer att förstöra saker med thinner eller göra det fint med lite ny färg.
Även bossar kan besegras på olika sätt, fyll dom med färg eller förgör dom med thinner.
Du kan till och med få hjälp av utomstående att ta dig an bossar om du har ställt upp för dom tidigare i spelet.
Utgången av vad som händer beror helt på dina val & du får olika föremål oxå.
Kul med lite valmöjligheter tycker jag.
Istället för ett slott som du hoppar in i tavlor som tar dig till dom olika banorna i Mario 64 så har du här en stad med projektorskärmar som tar dig till banorna.
Denna staden har även innevånare som behöver din hjälp med olika saker. Några saker behöver du göra för att kunna ta dig vidare. Men många av uppdragen är enbart till för att låsa upp bonusmaterial.
Här kan det kännas lite enformigt i längden för det handlar mest om att " Hämta det till honom/henne, eller samla några sådana & ta med dig dit".
Men som sagt detta kan man strunta i om man tröttnar.
Jag är sån att jag vill helst ha allt så jag samlade så gott jag kunde.
Men jag hade inte riktigt allt när jag var klar, så det blir en omspelning för min del för att samla det sista.
Och som jag skrev i förra inlägget så har vi detta med den bångstyriga kameran.
Den höll på att trilskas med mig ända till slutet.
Jag kan ju säga att jag var rejält sur på den, speciellt när det började bli lite svårare mot slutet.
Det är inte kul när man hoppar rakt ner i avgrunden bara för att man inte ser vart man landar när man tagit ett skutt.
Tack och lov så har du obegränsat med extraliv och får ofta börja om från en punkt ganska nära där det gick åt helskotta och göra ett nytt försök.
Svårighetsgraden då.
Inte speciellt svårt tycker jag, tack vare det obegränsade antalet liv ska jag väl säga. För dör gör man ofta ( I alla fall jag). Men det är mest på grund av att man klantar sig eller att kameran dummar sig.
Sen om man som jag då har den Svenska varianten av spelet, så blir det väldigt enkelt att förstå all information du får av figurerna i spelet.
Jag kan inte ge spelet riktigt full pott, vilket jag trodde början.
Men 4 av 5 MusseÖron tycker jag det är värt.
En fungerande kamera och kanske lite mer variation på alla uppdragen så hade det fått det sista paret öron oxå.
Detta har resulterat i att Epic Mickey nu är avklarat.
Så nu när denna lite mörkare Disney-saga är avslutad så tänkte jag säga lite mer om vad jag tyckte.Super Mario 64 i en postapocalyptisk Disney-värld sammanfattar detta ganska bra.
Fast istället för att samla stjärnor så består uppdragen av att kanske hitta ett sätt att öppna en speciell dörr eller få igång en maskin som gör något. För att genomföra dessa saker så har man ofta lite valmöjligheter, typ antingen genomföra proceduren som krävs själv eller att leta upp & rädda fångade dvärgar som gör det åt dig när du räddat dom.
Olika saker händer oxå beroende på om du väljer att förstöra saker med thinner eller göra det fint med lite ny färg.
Även bossar kan besegras på olika sätt, fyll dom med färg eller förgör dom med thinner.
Du kan till och med få hjälp av utomstående att ta dig an bossar om du har ställt upp för dom tidigare i spelet.Utgången av vad som händer beror helt på dina val & du får olika föremål oxå.
Kul med lite valmöjligheter tycker jag.
Istället för ett slott som du hoppar in i tavlor som tar dig till dom olika banorna i Mario 64 så har du här en stad med projektorskärmar som tar dig till banorna.
Denna staden har även innevånare som behöver din hjälp med olika saker. Några saker behöver du göra för att kunna ta dig vidare. Men många av uppdragen är enbart till för att låsa upp bonusmaterial.
Här kan det kännas lite enformigt i längden för det handlar mest om att " Hämta det till honom/henne, eller samla några sådana & ta med dig dit".
Men som sagt detta kan man strunta i om man tröttnar.
Jag är sån att jag vill helst ha allt så jag samlade så gott jag kunde.
Men jag hade inte riktigt allt när jag var klar, så det blir en omspelning för min del för att samla det sista.
Och som jag skrev i förra inlägget så har vi detta med den bångstyriga kameran.
Den höll på att trilskas med mig ända till slutet.
Jag kan ju säga att jag var rejält sur på den, speciellt när det började bli lite svårare mot slutet.
Det är inte kul när man hoppar rakt ner i avgrunden bara för att man inte ser vart man landar när man tagit ett skutt.
Tack och lov så har du obegränsat med extraliv och får ofta börja om från en punkt ganska nära där det gick åt helskotta och göra ett nytt försök.
Svårighetsgraden då.
Inte speciellt svårt tycker jag, tack vare det obegränsade antalet liv ska jag väl säga. För dör gör man ofta ( I alla fall jag). Men det är mest på grund av att man klantar sig eller att kameran dummar sig.
Sen om man som jag då har den Svenska varianten av spelet, så blir det väldigt enkelt att förstå all information du får av figurerna i spelet.
Jag kan inte ge spelet riktigt full pott, vilket jag trodde början.
Men 4 av 5 MusseÖron tycker jag det är värt.
En fungerande kamera och kanske lite mer variation på alla uppdragen så hade det fått det sista paret öron oxå.
//RattPack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar